Kollegan Marie-Louise Ekholm intervjuades i Smålands-Tidningen 2004-1115 angående de nya etikreglerna mellan läkare och läkemedelsindustrin. Ekholm var inte odelat positiv till de nya reglerna. Hon tror att de nya reglerna leder till mindre kunniga läkare. Hon lyfter fram sociala aspekter och nätverksbyggande på frågor om att läkare måste bjudas på saker för att delta i läkemedelsträffarna. Hon tror sig också ha medhåll från stora delar av läkarkåren som dock tiger. Ack ja. För att hjälpa Marie-Louise med verklighetsförankringen skrev jag följande till Smålands-Tidningen 25/11.
Läkemedelsbolagens träffar utan större värde
De nya etikreglerna har inte kommit till utan orsak
De nya etikreglerna för läkares kontakter med läkemedelsindustrin har tyvärr inte tillkommit utan orsak. Jag delar definitivt inte uppfattaningen att den information läkemedelsbolagens representanter förmedlar vid lunchträffar, middagar och liknande möten skulle ha något högre utbildningsvärde, tvärtom ser jag dessa "informationskontakter" mellan industrin och läkarkåren som mycket problematiska.
Varför då kan någon undra. Oftast tas initiativet til dessa möten av industrin och mest intensivt blir det när ett nytt läkemedel ska introduceras på den svenska marknaden. De vetenskapliga studier eller kliniska prövningar som då presenteras, har bekostats av "säljaren" och omfattar sällan någon längre tids uppföljning (år) jämförande fördelar och risker med medlet i fråga.
Någon fördjupad problematiserad vetenskaplig diskussion kan ej föras, dels då läkemedelsrepresentanten aldrig har läkarutbildning eller vetenskapsteoretisk dito och majoriteten av deltagande kolleger saknar tillräckliga kunskaper i tillämpad medicinsk statistik och egen forskningserfarenhet.
Att kalla dessa möten för värdefull utbildning är i mina ögon rent hyckleri. Läkemedelsinformation eller läkemedelsreklam känns som en mer adekvat term i sammanhanget.
En viktig orsak till dessa tingens förhållande är att ingen tagit ett övergripande ansvar för finansiering och pedagogisk organisering av läkares fortbildning. Detta tomrum har utnyttjats av läkemedelsindustrin och har dessutom lett till fall av mutbrott och bestickning. Samtidigt måste det sägas att nuvarande system där apoteken ska byta förskriven medicin mot billigaste kopia, på sikt kan bli ett allvarligt hot mot läkemedelsindustrin som trots allt är de som förser oss med nya och gamla läkemedel. Förlängda patenttider på farmaka kan vara en idé för att minska risken för framtida brist på nya läkemedel.
Störst kostnadseffektivitet för landstingen blir det med kunniga läkare som skriver ut rätt medicin på rätt indikation och i rätta doser. Medicinen för detta stavas: kunskap genom utbildning och erfarenhet.
Vi läkare har flertusenåriga etiska principer att följa i vår dagliga gärning, så vikten av etiken och det rena samvetet kan knappast vara en nyhet för oss. Även den av oss med högsta moral och etiska medvetenhet blir självklart påverkad i subjektiv riktning av det vi möter i vardagen som på jobbet.
Den som påstår annat är antingen offer för självbedrägeri, naivt okunnig eller en medveten lögnare. Vi bör alla, inte bara läkare, värna om vår integritet och våra etiska principer så att vi kan bevara den trovärdighet som är grundläggande för fungerande och sunda mänskliga relationer.
Särskilt viktigt för oss läkare är att patienter kan lita på vår integritet, känna förtroende för vår professionella kompetens och en ömsesidig respekt när vi möts. Alla aktiviteter som utsätter vår trovärdighet för allvarliga risker, bör därför i regel undvikas.
Ulf Brettstam
Etiskt ombud, psykiatriska kliniken Eksjö
