BALDERS SIDA

Två vakthundar

Balder är det senaste tillskottet i familjen.

Efter långvarigt tjatande från Emelie, en annan familjemedlem på 8 vårar, noggrannt övervägande,testperiod med kaninskötsel,månader av valpletande över hela landet , hittade och fastnade vi slutligen för Balder från Västervik.

En "jättego" Dobermannkille som flyttade in den 30/12 -2000.

Vid dryga 1 års ålder är Balder fortfarande "sprallig" och valpig. Leklusten är stark och som en typisk Doberman mognar han väl sent?

Han är hårdare i psyket än Galina var , markerar emellanåt sin självständighet men är likväl pålitlig.

Min förra Dobermann , tiken Galina efter

NUCH BRYAN VON FORELL och under NUCH GOLDINE VON DER VESTE OTZBERG , (Samma fader -Vello vom Furstenfeld) ,

dog tyvärr efter ett klantigt veterinäringrepp för magvändning i början av 80-talet. En helt underbar tik, ädel och elegant , följsam,kärleksfull,spontant plikttrogen och intelligent.

Fortfarande sörjd och saknad.

Har man haft den stora glädjen att få uppleva en sådan individ som Galina är det svårt att hitta något likvärdigt inom hundsläktet. Något annat än Dobermann är otänkbart och helst ville jag ha något av Galinas blod i vår nya familjemedlem. Detta har Balder och så här långt håller han definitivt måttet också vad gäller temperament och karaktär.En klart bestämd liten herre som redan utmanat om flockledarskapet. Några bilder på Balder, föräldrarna , farfars far och morfars far, Bryan von Forell, samt stamtavla - se nedan. Min ambition är att kartlägga Balders släktträd så långt möjligt och att beräkna grad av släktskap mellan honom och Galina. Härtill skall jag försöka få fram bilder på så många släktingar som möjligt.

Maila gärna tips till mig den som har.              

 

Välkommen Till Nässjö	Leksak	Lillmatte
Mamma Black Beauty LPI Ägare Maria Johansson Västervik	Pappa Billy Boy IPOI Vailola Sinikka Karlskoga	Galina

 

Utifrån vad som kartlagts av stamträdet nedan hitills är den rent matematiska graden av genetiskt släktskap mellan Galina och Balder ca 14 %.  

Om man utgår från Vello v Furstenfeld hade Galina 50% Vello i sig. Bryan v Forell far till: Guy´s Hilo of Norden Stamm,Don Dayan v Franckenhorst.Farfar till:Nimrod Hilo v Franckenhorst,Candy van´t Smeulven,Björn v Stokebrand,Hertog Alpha v Le Dobry,Caecilius Cassander v Diaspora.Morfar tiill:Medina Dei Piani Di Praglia. Galinas mammas linjer, v d Veste Otzberg, kommer över Fresco´s Corsair Casey-Doberhill Black Vix-Heino v d Veste Otzberg. Så mycket för linealogin. Individerna i stamträdet går verkligen inte av för hackor ,bara de ovan nämnda står i en klass för sig, tillsammans med sådana som Baron Bryan v Harro´s Berg,Graaf Quirinus v Neerlands Stamm m.fl blir det en verkligt imponerande samling till slut!                    

                                                                                                                                           

Balders stamtavla 

                                                                                  

                                                                                                                                                                                                                                          DOBERMANNEN                   

 

Dobermannen är kraftfull,medelstor,muskulös och kompakt med en kort mjuk päls.Den är utomordentligt intelligent,lojal och lydig.Ett bra exemplar är också öppen,tillgänglig, vaken och pigg.Skygghet eller argsinthet är ytterst oönskade egenskaper hos en Dobermann.

 

HISTORIK

Karl Fredrich Louis Dobermann (f 2/1 1834) arbetade som biträde åt skatteindrivare inom distriktet Niederrossla/Apolda,hade hand om stadens skinnaranstalt och skall också ha fungerat som stadens lokale hundfångare och enligt vissa uppgifter, var han också anställd som nattvakt.

Vid sina nattvaktsrundor kunde han välja en av hundarna från hundgården som sällskap och skydd.En av dessa hundar kallades Schnupp. Schnupp användes ej i aveln då han kastrerades vid 9 månaders ålder.Dobermann ville avla fram en hund som i avel kunde reproducera vakt och skyddsegenskaper.Scnupp II (1870-talet) var en svart hanne med röda tecken och tjock grå underhull som skall ha varit mycket intelligent,orädd.

Sedermera skaffade Dobermann en tik,Bisart,med samma färg som Schnupp men med mindre underhull som han använde i avel. Helhetsbilden av de första Dobermann hundarna , eller Thüringen Pinschern,var grova oädla hundar med tjock päls och ljusa ögon.Då manchesterterriern blev inkorsad långt senare , fick rasen ett slätt blankt hårlag med mörka skarpt avgränsade tanfärger.

Efter Dobermanns död var det två andra Apoldabor , Otto Göller och Goswin Tischler, som fortsatte avelsarbetet och Tischler lyckades få rasen erkänd i Tyskland. Göllers kennelnamn var von Thüringen och Tischlers von Grönland.Några av de äldsta namnen i Dobermannrasens stambok är; Bosco,Cäsi,Schnupp,Lux,Landgraf,Rambo,Tilly,Helmtrude,Hertha,Elly. Ett annat för rasen viktigt kennelnamn vid denna tid var von Ilm-Athen (Gustav Krumpholz).

Från dessa kennlar kom för raskännare storheter som Hellegraf v Thüringen(1904),Prinz Modern v Ilm-Athen(1909).

1902 erkändes rasen i Sverige under namnet Tysk Släthårig Råtthund.1911 registrerades de första Dobermann i Sverige.1912 ändrades rasnamnet till Dobermann-Pinscher och 1913 registreras den första svenskfödda Dobermannen,Zaza af Eckeensjiö (f 6/6 1913) Ett för svenskt vidkommande viktigt kennelnamn är Björkhaga ( Sven Schönbeck)som lämnade för den svenska stammen så viktige Ch Björkhaga Daddy Long Legs.( Delvis hämtat från Brukshunden nr 1 1977 s 8-16,artiklar av Lilith Edström )

 

Dobermannens karaktär och styrka

Det oförtjänta ryktet om att vara aggressiv och vildsint kan helt skrivas på de oseriösa människornas konto.Okunniga kanske statussökande hundägare som misslyckas fostra och kontrollera sina hundar,oseriösa och vårdslösa uppfödare utan egentligt intresse för rasen eller dess individers bästa är den,tack och lov i minoritet, dåraktiga flock som gett upphov till sådana vanföreställningar!

Dobermann är inte en ras för den viljesvage eller försagde människotypen och det är just för att Dobermannen är en så intelligent ras som den inte gärna tolererar de lättpåverkade eller lättlurade.De behöver kunna respektera sina ägare och om de anar den minsta svaghet eller obeslutsamhet hos sin ägare kan det bli problem.Dobermannen som är en respekterad och älskad medlem i "flocken" , familjen är en underbar tillgång och skyddar familjen med sitt liv.

Vaktinstinkten blir mer tydlig vid vanligtvis 6 månaders ålder men kan också visa sig senare i utvecklingen till vuxen hund.Även vaktinstinkten behöver formas och tyglas av ägaren för att undvika framtida beteendeproblem.Stundtals kan Dobermannen uppfattas som ovänlig mot främlingar men detta är snarare uttryck för en sund hund som inte urskiljningslöst uttrycker glädje och kärlek till förste bäste främling som råkar ha vägarna förbi.En sund Dobermann föredrar att ta tid på sig att lära känna folk , så det är lönlöst att försöka tvinga sin vänskap på dem.

Dobermannen är en otroligt lojal,trogen och hängiven hund,uppskattad för såväl sina fysiska som mentala förmågor.Den behöver både mental stimulans och daglig ( minst 1 1/2 timme) fysisk aktivitet. Den frodas av att få arbeta och stimuleras och trivs inte med att vara en "innehund" 23 timmar på dygnet för att ta en promenad i parken en timme. Kan du inte tänka dig detta ,skaffa en katt i stället.

Att leva med en Dobermann

 

 Trots sitt tuffa yttre är Dobermann en mycket känslig ras och mår bäst med en kärleksfull, vänlig men bestämd och konsekvent ägare. Dobermannen måste få hjälp att hitta sin "plats" i familjen och i hierarkin är detta längst ned! Detta gäller alla hundraser och att "hitta sin plats" behöver alla nya familjemedlemmar. Men då Dobermannen är mycket känslig också för sin ägares svaga sidor som den mycket väl kan försöka utnyttja vid första möjliga tillfälle är det särskilt viktigt att på ett tydligt,vänligt men bestämt sätt markera vem som står över vem. Hundar mår bäst när de "vet sin plats" och får inte stå över någon familjemedlem i rangordningen.På grund av sin intelligens, självmedvetenhet och starka vilja är Dobermann inget för en förstagångs ägare eller nybörjare.Ett för "hårt" handlag hos ägaren kan ge en skygg och ängslig hund som kan vara väl så farlig som en otyglad,ouppfostrad hund.Det gäller att kunna hitta den fina balansgången mellan fasthet och kärlek/beröm för att bli en nöjd hundägare med en välmående,lycklig hund.

Dobermannen följer spelreglerna om de bara känner till dem samtidigt som det är deras natur att försöka bli flockledare själva om de kan. Här handlar det således om behov av nödvändig karaktärsstyrka och inte fysisk styrka hos ägaren för att kunna kontrollera hunden. En Dobermannägare bör ha ett grundligt gott självförtroende då minsta bevis på osäkerhet i att kunna kontrollera hunden uppfattas av den och kan leda till att den börjar förakta och se ner på sin ägare.Hanhundar är ofta mer krävande än tikar på grund av sina revirinstinkter, sin fysiska styrka och behov att mäta sin styrka med andra manliga individer. Tikarnas temperament påverkas dock betydligt under löpperioderna till skillnad från hanhunden som är mer stabil.Förstagångsägaren som tänker skaffa Dobermann kanske gör klokast i att välja en tik framför en hund. På så sätt kan framförallt den besvärliga unghundstidens stundtals aggressiva,territoriehävdande hanhundens prövande beteende undvikas utan att för den skull gå miste om rasens andra odiskutabla kvalitéer!

Barn och Hundar

 

Det är alltid den vuxnes ansvar att övervaka mindre barn i umgänget med hunden. En Dobermann är en utmärkt familjehund och betraktar barnen som de vuxna som sina "flockmedlemmar". Under förutsättning att hunden fått klart för sig sin plats i rangordningen eller hierarkin och barnet inte är för litet kommer Dobermannen inte själv "sätta sig" över barnet. Vanligen är problemen med de mindre barnen att man måste skydda hunden mot barnets tanklösa , nyfikna,ibland alltför närgångna , hårda fingrar och händer. I sin "korg" skall hunden alltid få vara ifred och respekteras också av barnen i familjen. Att använda tänderna mot familjemedlemmar skall inte vara tillåtet från början och måste markeras med ogillande t.ex. med att ta ett stadigt tag över nosryggen och klämma till så att hundkinderna/läpparna kläms mellan tänderna tills den gnyr till.Detta tillsammans med röstmarkering om allvaret ( inte skrika eller visa upprördhet) ger snabbt effekt på den lilla valpen och upprepas tills den fattat galoppen. Samtidigt måste man till en valp spara med tillsägelser och fyande när den busar och leker naturligt så att man inte knäcker hunden. De viktiga gränserna skall dock alltid upprätthållas och markeras om de överträds. Den mest kraftfulla markering man kan göra , inte minst mot en äldre , kanske vuxen hund,är att ta ett stadigt tag i nackskinnet,lyfta den helt från marken och skaka om den ordentligt. Så uppfostras valparna av tiken , liksom i vargflocken. Slå aldrig din hund eller dina barn!!

Ulf Brettstam

Lycklig hundägare

Till Hemsidan Till Grodor

Till ing-steen Till Debattsidan

Kom ihåg att ingen är anonym på nätet!

Titta på vår besöksstatistik