Ogenomtänkt att kalla hyrläkare för utpressare

Landstingsstyrelsens ordförande Lars Isaksson(s) kallar de hyrläkare landstinget anlitar för utpressare och vänsterns gruppledare i landstinget, Per Olof Bladh, traskar patrull och kallar dem för "en varböld i landstingets organisation".

Bakgrunden är den att landstinget under ett antal år behövt anlita bemanningsföretag för att fylla vakanser inom landstinget, framför allt på läkarsidan. Den extra kostnad det för med sig uppgick förra året till 20 miljoner kronor. Prognoser för innevarande år visar på siffror i samma storleksordning. Ingen, inte heller undertecknad, applåderar den uppkomna situationen. Men att kalla denna företeelse för utpressning och varbölder är minst sagt ogenomtänkt.

För det första är det Lars Isaksson själv med stöd av vänstern som åstadkommit denna marknad. En tungrodd landstingsorganisation , där personal vantrivs är en av anledningarna till uppkomna vakanser. En för någon vecka sedan offentligjord undersökning visar att i Jönköpngs läns landsting överväger 80 procent av läkarkåren att byta arbete. Detta borde ge både Lars Isaksson och Per Olof Bladh en tankeställare. I stället för att ropa på förbud att anlita dessa doktorer borde de fundera över landstingets organisation och dess roll som arbetsgivare.

För det andra bör påminnas om att man i Jönköpings län har försökt bygga upp ett internt hyrläkarsystem. Landstingets anställda läkare skulle med 50 procents lönepåslag arbeta på sin lediga tid i det egna länet. Detta socialiserade bemanningsföretag blev ett fiasko. Ytterst få nappade på erbjudandet. Och hade antalet doktorer blivit i nivå med nuvarande hyrläkare, skulle besparingen blivit marginell. Enda skillnaden hade väl varit att denna företeelse inte kallats för utpressning eller varböld i organisationen.

För det tredje ska man veta att dessa hyrläkare producerar mycket vård. De är dessutom ofta erfarna kliniker. På många platser återkommer också samma läkare, vilket motverkar hyrläkarsystemets annars stora nackdel för patienterna, nämligen den bristande kontinuiteten. Det som nu diskuteras är en överenskommelse mellan landstingen om att upphöra med att anlita bemanningsföretag. Men inte löser detta problemet. Snarare blir tillgängligheten ännu sämre och vårdköerna ännu längre. Det som borde diskuteras är landstingets organisation, dess monopolställning och en helt annan öppenhet för mångfald genom alternativa driftsformer.

                                                                 Peranders Johansson (m)

                                                                                       landstingsråd i Jönköpings län

Allvarliga frågetecken måste resas för Per Olof Bladhs verklighetsuppfattning!

Tack alla ni som genom insändare och artiklar engagerat er i den för landstinget så viktiga hyrläkarfrågan. Först vill jag slå fast att mitt agerande inte på något vis riktar sig mot läkarkåren utan helt och hållet mot hyrläkarsystemet och dess konsekvenser för landstingets ekonomi och organisation. De som varit kritiska mot mina synpunkter var inte helt oväntat de som själva arbetar som hyrläkare och blev trampade på de "ömma tårna" när de känner sitt extraknäck hotat. Till de kritiska hör även de borgliga partierna, dessa ser ju hyrläkarsystemet som ett led i den pågående privatiseringen. Det allra största stödet har jag fått från vårdcentralernas patienter samt av den personal som på olika sätt "drabbas" av de negativa följderna av hyrläkarsystemet. Ett system som bland annat innebär att landstingets ekonomi försämras , hyrläkare är dubbelt så dyra som våra egna läkare, vilket tar resurser från övriga vården.

Kontinuiteten försämras när patienten ständigt får träffa "nya" läkare. Cirka 200 olika bara inom Höglandets sjukvårdsområde. Till exempel har hitills i år 33 olika läkare arbetat på Mariannelunds vårdcentral. Hyrläkarnas produktiva tid är hög men orsakar efter sig ett stort administrativt merarbete. Men framför allt skadas uppbyggnaden a vårdcentralerna som ett nav i sjukvårdsorganisationen, dessa ska byggas på kontinuitet och tillit mellan yrkesgrupperna i ett team och här passar inte hyrläkarsystemet in.

Idag pågår en febril verksamhet bland både politiker och personalavdelningar inte bara här i Jönköpings län utan över hela landet för att på sikt kunna avveckla hyrläkarsystemet. Låt oss enas om hur vi på bästa sätt ska bygga upp en hälso och sjukvård som bygger på all personals kompetens och tillit till varandra , detta till gagn för alla länets invånare. I detta arbete klarar vi oss inte utan läkarna men jag vågar påstå att vi gott klarar oss utan hyrläkarsystemet.

                                                        Per Olof Bladh landstingspolitiker (v)

En alternativ verklighet

Sjukvårdens cancer(s)vulst alltjämt oläkt

Den 8 november tackar P O Bladh , vänsterpartistisk landstingspolitiker alla insändar och debattskribenter för engagemanget i hyrläkarfrågan. Som en av dessa kritiska skribenter (15 oktober) vill jag korrigera Bladhs påstående om att de som varit kritiska mot Bladhs tidigare inlägg varit hyrläkarna själva och de borgerliga partierna.

Undertecknad är tillsvidareanställd specialistläkare verksam bland annat i funktionen som biträdande chefsöverläkare vid en av landstingets kliniker. Således varken hyrläkare eller borgligt partiansluten. Är förresten hyrläkarnas eller de borgligas synpunkter mindre värda eller viktiga på grund av sin tillhörighet?

Efter 30 års erfarenhet som anställd i den offentliga vården, vill jag påstå att sjukvårdens problem inte är de anställda , oavsett om det är tillfälliga kontrakt eller tillsvidaretjänster , vilket Bladh och vänsterpartierna hävdar med sin demagogi. Problemet är inte heller "pengarna" och om de ska räcka eller ej. Problemet är (des)organisationen av sjukvården och att de som har huvudansvaret för att bedriva hälso och sjukvård i landet inte har den blekaste aning om vad de sysslar med!

I stället håller lekmännen "lekstuga" med skattebetalarnas pengar och det är av detta skäl pengarna inte räcker till, trots det högsta skattetrycket i världen. Sakliga argument för mina påståenden finner jag i riksdagens revisorers granskning och förslag (1998:99:RR2) om primärvården. Detta är ingen nådig läsning för Bladh och hans politiska "maktkumpaner" i landstingsstyrelsen!

Riksdagsrevisorernas sammanfattning visar att:

Sjukvårdshuvudmännens stora möjligheter att stärka primärvården genom   utformning av ersättnings och taxesystemen utnyttjas i liten utsträckning.

Konstruktionen av den nationella taxan styr mot fel vårdnivå ( slöseri med   befintliga resurser genom överkvalificerade insatser vid enklare   sjukdomstillstånd.min anmärkning)

Lönebildningen utnyttjas i obetydlig utsträckning för att påverka fördelningen av   läkarresurserna!

Bristen på genuina effektanalyser är påtaglig när det gäller de differentierade   patientavgifterna som styrinstrument.

Mest allvarligt är dock när man läser om riksdagsrevisorernas svårigheter att ge helt rättvisa bilder av primärvården på grund av Landstingsförbundets och de enskilda landstingens fortsatta bristande statistik. Vid föregående revision hade "man" svårt att hitta elementära basfakta som skulle belysa hälso och sjukvårdens utveckling och trots vissa förbättringar är huvudmännens statistik på detta område fortfarande bristfälligt.

Landstingen saknar alltså gemensamma definitioner av verksamheten och har inte förstått att skaffa sig nödvändigt underlag i form av elementära basdata om sin egen organisation- de nonchalerar sina egna revisorer såväl lokalt , regionalt som nationellt och deras beslut styrs mer av ett "vått finger i vinden" än av sakkunskap. Landstinget som organisation är tungrodd och fördyrande i nästan alla led, byråkratisk i sin sämsta bemärkelse och irrationell genom inbyggd osämja i sin styrelse. De politiska styrelserna i landstingen har med andra ord inte en aning om vad de gör , hur de gör det de är satta att göra!

                                                           Ulf Brettstam, leg.läk. Nässjö