Tvångslagstiftningen som LPT ( Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård ) LRV ( Lagen om Rättspsykiatrisk Vård) tillsammans med LVU (Lagen för Vård om Unga) är lyckligvis föremål för ständiga diskussioner och debatter. Lyckligvis då det handlar om allvarliga ingrepp i människors liv. Diskussionerna skjuter inte sällan över målet genom det känsloladdade innehållet.
Innan 1991 hette LPT Lagen om Sluten Psykiatrisk Vård (LSPV). Omarbetandet av tvångslagen motiverades officiellt av att man önskade stärka rättssäkerheten och minska antalet tvångsåtgärder som vidtogs med stöd av lagen.
Det kan vara bra att komma ihåg den kritik som framfördes mot då aktuell tvångslag från olika håll. Kvällstidningar och andra media "varnade" allmänheten högljutt de gånger en för våldsbrott dömd och tvångsvårdad person avvikit under permission eller skrivits ut efter "för kort tid". Media följde då som nu upp med olika inlägg från tyckare och påtryckare. Svensken fick uppfattningen att "mordiska galningar" strök omkring i vart och vartannat kvarter. Att rymningar från fängelser jämfört från psykiatriska inrättningar var cirka 100:1, fann inte media tillräckligt intressant att ta upp.
Från åklagarhåll hördes inte sällan åsikten att de brottslingar som fick vård som påföljd dragit en riktig vinstlott och även om det inte sades rent ut framgick tydligt att undersökningsläkarna var lättlurade av dessa slipade brottslingar. Vinstlotten skulle vara att brottslingen blev frisläppt mycket tidigare än vad som skulle blivit fallet med fängelsestraff. I verkligheten var det tvärtom , tvångsvården var inte tidsbestämd , patienten blev inte utskriven förrän han ansågs färdigbehandlad vilket för de flesta betydde klart längre tid än vad ett fängelsestraff skulle gjort.
Köerna till de statliga rättspsykiatriska stationerna som utförde undersökning och utredning var oacceptabelt långa (upp till sex månader , ibland mer) väntetiden tillbringades i häkte. Kraftig , berättigad , kritik mot detta framfördes från olika människorättsorganisationer och denna typ av frihetsberövande stred mot konventionen om mänskliga rättigheter , en konvention Sverige undertecknat. Enda egentligt korrekta lösning på detta problem var att tillföra adekvata resurser till rättspsykiatrin som att bygga ut och nyanställa kvalificerad personal.
Dåvarande socialdemokratiska regering löste problemet på ett mer ekonomiskt elegant sätt med en penna i stället. Man stiftade två nya lagar LPT och LRV. Ansvarig var dåvarande socialminister Ingela Thalén. Genom att höja ribban för inträdesbiljetten till psykiatrin , fick de "slipade" psykiskt störda brottslingarna gå direkt i fängelse "utan att passera gå". Då fanns fortfarande plats på fängelserna , idag är platsbristen stor också där och på flera fängelser är trängseln rent inhuman . Till detta ska läggas att med den höjda ribban till "psyket" , hamnade ett flertal psykiskt sjuka och störda på anstalterna där de allvarligt försämrades. Miljön för framför allt de intagna har blivit svårartad. Upploppet på Tidaholmsanstalten är ett tydligt exempel på vilka konsekvenserna blir när man blandar "vanliga kriminella" med psykiskt störda på en anstalt. Så mycket var den rättssäkerheten värd. Debatter jag deltagit i om tvångslagstiftningen kan läsas nedan.
Psykiatrins problem
På begäran av redaktionschefen med anledning av aktuella våldsdåd och pågående psykiatridebatt
"Socialstyrelsens tolkning av LPT strider mot lagens intention" Läkartidningen vol 35 1998
Inlägg om LPT på Sydsvenskans ledarsida 980318
"Ett grundläggande systemfel" Ordf. för den , utanför trängre kretsar , okända organisationen NKMR (Nordiska Kommitttén för Mänskliga Rättigheter) surfar på vågorna efter Janne Josefssons reportage från Oskarshamn där ett barn till utvecklingsstörda föräldrar omhändertogs jml LVU. Debatt i Smålandstidningen 030109 läs här
Mina efterforskningar på webben visar att Ruby-Harrold-Claesson varit en mycket aktiv folklig uppviglare i den engelska debatten om barnaga och försöken att ändra lagstiftningen till barnens förmån. Claesson målar en bild av Sverige där föräldrar kastas i fängelse i hundratal för att ha "daskat" barnen lite på stjärten! Jag ska lägga in en länk här senare så ni kan läsa själv. Lagstiftningen ändrades i alla fall till att det numera är förbjudet i England att slå sina barn med tillhyggen!
Läs mer om Ruby Harrold-Claessons kamp för barnagan
Ruby Harrold-Claesson, Smacking and the Law - a European Perspective
Ruby Harrold-Claesson, a Swedish Barrister
The Swedish law banning smacking " has resulted in hundreds of normal parents being harassed by the police and social authorities, prosecuted, sentenced and criminalised ".
Harrold-Claesson, R response to The Physical Punishment of Children in Scotland: A Consultation, The Scottish Executive Justice Department, February 2000, Response 67