Hade homeopatkurerna kunnat uppvisa en bråkdel  av den kraftfullhet  Simen Kristiansen gör i sina ordlekar,  skulle troligen dessa kurer kunnat visa på resultat utöver placeboeffekten.

Trist nog för Kristiansen och hans trosfränder kvarstår faktum:  Homeopati i sig själv,  saknar helt effekt. Måhända ligger detta oumkullrunkeliga faktum bakom en del av den frustration Kristiansen ger uttryck för i sina färgstarka men saksvaga försvarsrepliker för homeopatin i SmT den 6 och 14/9.

Kristiansen vill likna sig vid de förföljda häxorna på 1600-talet,  en företeelse som hade sina rötter i okunskap och fördomar på hög nivå i samhället.  För mig blir hans liknelse motsägelsefull då det är just strävan efter och praktisk tillämpning  av bevisad sakkunskap,  till mänsklighetens gagn,  som är vetenskapens drivkraft.  Okunnighet kan botas med kunskap men dumhet är obotligt.  Det Kristiansen och hans homeopatfränder vill,  är att vi människor,  utan bevis och utan att ifrågasätta frånvaron av bevis, med hull och hår ska svälja deras trosuppfattning och med den deras,  bortom mätbarhetens gräns,  utspädda vattenkurer.

Homeopatins konstart inrymmes icke inom fysikens lagar men väl inom metafysikens.  Det står självklart var och en fritt att tro vad den vill och utöva sin religion.  Vill människor betala för verkningslös behandling är det deras ensak.  Det är dock varje läkares etiska plikt att ge saklig och korrekt information, såväl till aktuella som presumtiva patienter, om sjukdomar och deras möjliga behandling,  d.v.s. om någon vill svälja homeopatkurer ska denne veta att kuren är bevisat effektlös!

När människan läker sig själv med hjälp av placeboeffekten är det människans självläkningsförmåga som ska ha "äran" av boten inte homeopaten eller hans kur.  Att påstå att det är kuren och inte människan själv som ger läkning,  är upprörande och vilseledande.  Placeboeffekten är av samma storlek och betydelse inom skolmedicin som inom alternativa behandlingsmetoder,  skillnaden mellan  läkare och homeopater är att läkaren ger behandlingar med effekt utöver placebo.

Kristiansen ger vidare exempel på historiska medicinska behandlingsmetoder som med dagens kunskapsläge framstår som primitiva,  ja till och med barbariska i ett försök att dra ner skolmedicin till en med homeopatin likställd nivå.  Han glömmer därvid bort att inom skolmedicinen utmönstras ineffektiva och skadliga metoder när ny kunskap tillförs till skillnad från homeopatin som år 2005 krampaktigt håller fast vid Paracelsus idéer och principer från 1500-talet.  Paracelsus var en läkare av sin tid och hans behandlingsidéer är förvisso av medicinhistoriskt intresse men verkligen inte något vi ska erbjuda 20.e århundradets patienter.  När så Kristiansen  anser att gammal etablerad kunskap ska kunna revideras når hans motsägelsefullhet än mer imponerande höjder.

Att Paracelsus och hans efterföljare Hahneman ägnade sig åt fantasterier må förlåtas dem då de icke begrep bättre.  Kristiansen och hans nutida homeopatbröder förfäktar samma fantasterier 500 år senare fast de borde veta bättre och inte minst:  de har mage att ta betalt för det också.  James Randis dollarmiljon till den som kan bevisa att homeopati fungerar,  står fortfarande kvar på hans konto och lär så göra till hans död.

Jo Siemen Kristiansen, a tt för snöd vinning bedra den sjuke är just en avsmaklig  (väcker avsmak )  och föraktansvärd,  ja rent kriminell verksamhet.  Det är också olagligt att kalla sig läkare om man saknar formell läkarutbildning,  då läkare är en skyddad yrkestitel.  Det är slutligen inte heller så att en felaktighet blir riktig för att den upprepas av många.

Ulf Brettstam

Överläkare

En Dagmar Grote från Bodafors blir förvånad och upprörd när hon läste min åsikt om homeopatin den 10/9. Som fyrabarnsmamma tycker hon det var elakt skrivet av mig om en metod som hjälper många människor och frågar om inte jag som överläkare skulle vara glad och öppen över varje metod som hjälper sjuka.  Jo Dagmar, det kan jag försäkra Dig om att jag är,  jag kan till och med utan att skämmas säga att det enda som egentligen räknas är resultatet,  om människor blir botade av handpåläggning - gott.  Problemet med homeopatin är att det vid upprepade vetenskapliga undersökningar konstaterats att homeopatin inte kan uppvisa något som helst resultat.

Hon fortsätter med att berätta att hon kommer från Tyskland, att hon och hennes barn har genomlidit många sjukdomar,  att hon och barnen fått hjälp av såväl riktiga läkare som homeopater men att de riktiga läkarna ofta inte hade några lösningar.  Hon tror sig ha begripit att man inte kan jämföra allopatin och homeopatin på det sätt som görs och menar att allopatin (skolmedicinen med riktiga läkare) enbart behandlar symtom medan homeoaptin går på "djupet" i kroppen, samtidigt som hon riktigt konstaterar att riktiga behandlingar ger biverkningar vilket homeopatiska inte gör.  Och detta kära Dagmar kommer sig av att homeopatin inte har någon som helst effekt - varken positiv eller negativ.  Det är ju utspätt vatten för katten!  Hon fortsätter med att det hela egentligen är för komplicerat att beskriva och avslutar med att förespråka ett holistiskt (mitt uttryck) synsätt på sjukdomar och deras behandling. I denna fråga kan jag bara instämma