Synen på yrkesrollerna måste förändras Jag är övertygad om att synen på yrkesroller och ansvarsområden inom svensk sjukvård måste förändras. Vi måste våga tala om detta öppet, skriver LARS ISAKSSON (s), ordförande i Landstingsförbundet, i ett svar på ett inlägg i Dagens Medicin nr 9/02 Biträdande chefsöverläkaren Ulf Brettstam frågar i Dagens Medicin 26 februari om jag vill byta ut rätten till "en egen husläkare" till "rätten till en egen distriktssköterska". Svaret är nej. Däremot är jag övertygad om att synen på yrkesroller och ansvarsområden inom svensk sjukvård måste förändras. Många frustrerade medarbetare i sjukvården som jag mött vittnar om samma sak: Deras kunskap och erfarenhet tas inte till vara. Vi måste våga tala om detta öppet. Det kräver förändringar och leder naturligtvis till att man löser sina uppgifter på olika sätt på olika mottagningar och vårdavdelningar. Att hantera denna diskussion i termer av maktstrid är olyckligt. När vården förändras så att patienten får mer att säga till om rörande sin egen vård, när läkaren får större möjligheter att fokusera på sina medicinska huvuduppgifter, när sjuksköterskor och andra får använda hela sin kunskap, när arbetslagen slipper onödiga centrala direktiv - då ökar ju makten för alla. Jag hoppas att vi kan diskutera denna fråga med lite mer vidsyn och generositet mot andra yrkeskategorier i vården än den Ulf Brettstam redovisar i sitt debattinlägg. Lars Isaksson

Synen på yrkesrollerna måste förändras

Jag är övertygad om att synen på yrkesroller och ansvarsområden inom svensk sjukvård måste förändras. Vi måste våga tala om detta öppet, skriver LARS ISAKSSON (s), ordförande i Landstingsförbundet, i ett svar på ett inlägg i Dagens Medicin nr 9/02

Biträdande chefsöverläkaren Ulf Brettstam frågar i Dagens Medicin 26 februari om jag vill byta ut rätten till "en egen husläkare" till "rätten till en egen distriktssköterska".

Svaret är nej.

Däremot är jag övertygad om att synen på yrkesroller och ansvarsområden inom svensk sjukvård måste förändras. Många frustrerade medarbetare i sjukvården som jag mött vittnar om samma sak: Deras kunskap och erfarenhet tas inte till vara. Vi måste våga tala om detta öppet. Det kräver förändringar och leder naturligtvis till att man löser sina uppgifter på olika sätt på olika mottagningar och vårdavdelningar.

Att hantera denna diskussion i termer av maktstrid är olyckligt. När vården förändras så att patienten får mer att säga till om rörande sin egen vård, när läkaren får större möjligheter att fokusera på sina medicinska huvuduppgifter, när sjuksköterskor och andra får använda hela sin kunskap, när arbetslagen slipper onödiga centrala direktiv - då ökar ju makten för alla.

Jag hoppas att vi kan diskutera denna fråga med lite mer vidsyn och generositet mot andra yrkeskategorier i vården än den Ulf Brettstam redovisar i sitt debattinlägg.

Lars Isaksson