Kriminal-"vård" gör inte sjuka friskare   Chefsåklagare Tommy Clevenhult skriver iDAG 4/12 att grova brottslingar som döms till vård får högsta vinsten i ett lotteri där påföljden fängelse eller sjukvård skulle utgöra lotterna. Om det nu är så att gärningsmännen tror att psykvård skulle innebära ett kortare straff än fängelse är de liksom Clevenhult offer för en fullkomligt felaktig föreställning. Clevenhult borde vara bättre insatt i sakernas förhållande än vad han enligt sin artikel förefaller vara. Vård enligt LSPV, d.v.s. Lagen om sluten psykiatrisk vård, är aldrig tidsbegränsad. De olika vårdtillfällena enligt LSPV beskriver ett stort spektrum från enstaka månader till faktisk livslång vård och behandling. Detta skall jämföras med livstids fängelse som är tidsbegränsat och väl sällan är över 10 år och där gärningsmannen dessutom i de flesta fall sitter inne enbart halva tiden och under denna tid dessutom får tillåtelse till permissioner. Vid domen fängelsestraff betraktas gärningsmannen i första hand som en brottsling och inte som en sjuk brottsling i behov av vård, varför påföljden blir förvaring och inte vård och behandling. Under LSPV-vård är "brottslingen" föremål för kontinuerliga upprepade bedömningar och får dessutom någon form av regelbunden psykoterapi och när så krävs medicinsk behandling. Detta innebär en möjlighet att komma åt orsaken till att brottet begicks och att genom behandling förebygga risken för återfall som härigenom är väsentligt mindre än vad som är fallet vid enbart inlåsning och förvaring där återfallen, på grund av att den grundläggande störning gärningsmannen sannolikt har inte på något sätt blivit åtgärdad, blir i det närmaste obligata. Vad gäller de fallbeskrivningar Clevenhult tar upp och de bedömningar som gjorts, behöver ingen motsägelse ligga i att man vid olika tidpunkter gör olika bedömningar av en och samma människa. Bedömningen om sinnesjukdom eller med sådan sjukdom jämställt tillstånd föreligger, göres enbart med utgångspunkt från tiden när brottet begicks och inte tiden innan eller efter brottet såvida inte sjukdom förelegat eller föreligger. Sålunda kan det inträffa att en person varit sjuk just när brottet begicks men inte är det i undersökningssituationen vilket kan leda till omedelbart frisläppande. Detta hör dock till undantagen. Enligt min mening kan det självklart inte överlämnas till lekmän som domare, åklagare, advokater eller nämndemän att bedöma om en person är eller har varit psykiskt sjuk eller störd när han/ hon begått ett brott, utan detta bör även framgent göras av därför specialutbildade läkare. Slutligen är det så att man liksom inom den s k kriminalvården får permissioner inom sjukvården, dock kanske något tidigare i det senare fallet men inte alltid. Om den proposition regeringen lagt i denna fråga går igenom kommer Clevenhult att få som han vill, men han kommer också att få en mycket stor andel obotliga återfallsförbrytare på gatorna och det är på inget sätt självklart att förvaringen kommer att bli längre än vad som skulle vara fallet om LSPV-vård tillämpats. Ulf Brettstam,leg läkare S:t Lars sjukhus i Lund  Liten blänkare i Dagens Medicin 2 år senare Tvångsvård blir ofta långvarigare än fängelsestraff för samma brott   En dom till rättspsykiatrisk tvångsvård ger ofta ett "sämre" utfall för brottslingen än ett fängelsestraff. Åtminstone om man ser till tiden i samhälleligt förvar. Tiden i vård blir i regel längre än tiden i fängelse, visar en rapport från Socialstyrelsen. I rapporten finns jämförelser över vård- respektive fängelsetid för de personer som dömdes till rättspsykiatrisk undersökning mellan 1988 och 1995. Och det visar sig att en vårddom ingalunda betyder att brottslingen kommer ut i frihet snabbare. Olaga hot, e xempelvis, ger sällan mer än ett och ett halvt års fängelse, medan vårdtiden vid dessa brott är i genomsnitt sex till sju år. De som fick vård som påföljd efter att ha dömts för grov misshandel, vårdades i snitt under 27 månader. De som dömdes till fängelse satt i snitt i 13 månader. När det rör sig om mord är den genomsnittliga vårdtiden 77 månader, medan den faktiska tiden i fängelse i genomsnitt är 45 månader i vår undersökning, säger Gunnar Kullgren. Vårdtiden varierar dock inom ett bredare spann än fängelsetiden. Det finns exempel på personer som mördat och skrivits ut efter bara två års vårdtid, men personer kan också vårdas livet ut 

Kriminal-"vård" gör inte sjuka friskare

 

Chefsåklagare Tommy Clevenhult skriver iDAG 4/12 att grova brottslingar som döms till vård får högsta vinsten i ett lotteri där påföljden fängelse eller sjukvård skulle utgöra lotterna.  Om det nu är så att gärningsmännen tror att psykvård skulle innebära ett kortare straff än fängelse är de liksom Clevenhult offer för en fullkomligt felaktig föreställning.  Clevenhult borde vara bättre insatt i sakernas förhållande än vad han enligt sin artikel förefaller vara.

Vård enligt LSPV,  d.v.s. Lagen om sluten psykiatrisk vård,  är aldrig tidsbegränsad.  De olika vårdtillfällena enligt LSPV beskriver ett stort spektrum från enstaka månader till faktisk livslång vård och behandling.  Detta skall jämföras med livstids fängelse som är tidsbegränsat och väl sällan är över 10 år och där gärningsmannen dessutom i de flesta fall sitter inne enbart halva tiden och under denna tid dessutom får tillåtelse till permissioner.

Vid domen fängelsestraff betraktas gärningsmannen i första hand som en brottsling och inte som en sjuk brottsling i behov av vård,  varför påföljden blir förvaring och inte vård och behandling. Under LSPV-vård är  "brottslingen"  föremål för kontinuerliga upprepade bedömningar och får dessutom någon form av regelbunden psykoterapi och när så krävs medicinsk behandling.  Detta innebär en möjlighet att komma åt orsaken till att brottet begicks och att genom behandling förebygga risken för återfall som härigenom är väsentligt mindre än vad som är fallet vid enbart inlåsning och förvaring där återfallen,  på grund av att den grundläggande störning gärningsmannen sannolikt har inte på något sätt blivit åtgärdad,  blir i det närmaste obligata.

Vad gäller de fallbeskrivningar Clevenhult tar upp och de bedömningar som gjorts,  behöver ingen motsägelse ligga i att man vid olika tidpunkter gör olika bedömningar av en och samma människa. Bedömningen om sinnesjukdom eller med sådan sjukdom jämställt tillstånd föreligger,  göres enbart med utgångspunkt från tiden när brottet begicks och inte tiden innan eller efter brottet såvida inte sjukdom förelegat eller föreligger.  Sålunda kan det inträffa att en person varit sjuk just när brottet begicks men inte är det i undersökningssituationen vilket kan leda till omedelbart frisläppande.  Detta hör dock till undantagen.

Enligt min mening kan det självklart inte överlämnas till lekmän som domare,  åklagare,  advokater eller nämndemän att bedöma om en person är eller har varit psykiskt sjuk eller störd när han/ hon begått ett brott,  utan detta bör även framgent göras av därför specialutbildade läkare.  Slutligen är det så att man liksom inom den s k kriminalvården får permissioner inom sjukvården,  dock kanske något tidigare i det senare fallet men inte alltid.

Om den proposition regeringen lagt i denna fråga går igenom kommer Clevenhult att få som han vill,  men han kommer också att få en mycket stor andel obotliga återfallsförbrytare på gatorna och det är på inget sätt självklart att förvaringen kommer att bli längre än vad som skulle vara fallet om LSPV-vård tillämpats.

Ulf Brettstam,leg läkare

S:t Lars sjukhus i Lund


 Liten blänkare i Dagens Medicin 2 år senare

Tvångsvård blir ofta långvarigare än fängelsestraff för samma brott

 

En dom till rättspsykiatrisk tvångsvård ger ofta ett "sämre" utfall för brottslingen än ett fängelsestraff.  Åtminstone om man ser till tiden i samhälleligt förvar. Tiden i vård blir i regel längre än tiden i fängelse,  visar en rapport från Socialstyrelsen.

I rapporten finns jämförelser över vård- respektive fängelsetid för de personer som dömdes till rättspsykiatrisk undersökning mellan 1988 och 1995.  Och det visar sig att en vårddom ingalunda betyder att brottslingen kommer ut i frihet snabbare.  Olaga hot, e xempelvis,  ger sällan mer än ett och ett halvt års fängelse,  medan vårdtiden vid dessa brott är i genomsnitt sex till sju år.

De som fick vård som påföljd efter att ha dömts för grov misshandel,  vårdades i snitt under 27 månader.  De som dömdes till fängelse satt i snitt i 13 månader.

  1. -När det rör sig om mord är den genomsnittliga vårdtiden 77 månader,  medan den faktiska tiden i fängelse i genomsnitt är 45 månader i vår undersökning,  säger Gunnar Kullgren.  Vårdtiden varierar dock inom ett bredare spann än fängelsetiden.  Det finns exempel på personer som mördat och skrivits ut efter bara två års vårdtid,  men personer kan också vårdas livet ut



brettstams_debattsidor.html