Vår roll i framtidens hälso- och sjukvård

I debattartikeln "Öppet brev till Lars Isaksson"  ifrågasätter biträdande chefsöverläkaren inom psykiatrin,  Ulf Brettstam ett uttalande gjort av Lars Isaksson, nämligen "klä av läkarna makten över svensk hälso- och sjukvård och att annan sjukvårdspersonal ska lyftas upp i stället".

Debattören förfasar sig över att det finns yrkeskategorier i vården som kan och gör mer än vad som tidigare var brukligt.  Dessutom är tonen sådan i artikeln att alla (övriga) i sitt dagliga arbete vill agera som om vore de läkare och arbeta med det som anses vara läkaruppgifter.  Han utgår även ifrån att det är makten över diagnosticering och medicinsk behandling som ska "kläs av". Vi får hoppas att Brettstam inte står som officiell representant för Läkarföreningen i Jönköping. För inte kan det vara så att innehållet i debattartikeln är den förhärskande åsikten bland läkarkollegor i allmänhet!

Synsättet visar på den långa och otidsenliga traditionen av att organisera vården kring läkaren som person och medicinen som vetenskap och inte utifrån patientens behov.  Därför verkar inte Ulf Brettstam inse att det är ett historiskt maktmonopol som måste brytas.  Det är dags att inse att utbildning och arbetsinnehåll för andra yrkeskategorier har ändrats från att vara silverbricksbärare och läkarassistenter till att vara självständiga yrken med legitimation och egna yrkesansvar.

Om det nu inte är läkarens makt över diagnosticering och medicinsk behandling som ska "avklädas",  vilken makt är det då som ifrågasätts?  Jo, läkarkårens enorma inflytande över arbetsorganisation och strukturen för hur svensk sjukvård är uppbyggd.  Många är de exempel som visar på hur enskilda läkare tillåts skapa en organisation runt sig själva utan inflytande för vare sig patient eller andra medarbetare.  Det finns tyvärr alltför många exempel på vattentäta skott mellan yrkesgrupper inom vården och ofta ställer sig läkarkåren medvetet utanför den vanliga organisationen.

Arbetsplatsträffar är det forum där verksamhetsutveckling ska diskuteras utifrån alla medarbetares delaktighet. Tyvärr saknas ofta läkaren i dessa forum.  Det innebär att det medicinska perspektivet saknas i diskussionen kring patienten.  Men eftersom verksamhetschefer till största delen är läkare och läkare har en egen parallell linjeorganisation med ett direkt inflytande till sjukhusdirektör via verksamhetschefen,  så är det förståeligt att man vill fortsätta med denna sidoorganisation och inte nedlåta sig till att vara en medarbetare i mängden.

Istället för att ägna oss åt retoriska poänger i en debatt som inte gynnar de vi är till för , medborgarna i Jönköpings län,  måste dialogen bli konstruktiv och öppen för att vi inte ska fastna i ytterligare traditionella revirstrider och ställningskrig. Alltså:  Inför en patientfokuserad arbetsorganisation,  det är något alla säger att man har men verkligheten ser annorlunda ut. Bråka inte om arbetsuppgifter utan se till att de blir utförda.  Det bästa för ögonen för patienten utan att hävda gamla revir.

Granska de gamla invanda tankemönstren.  I till exempel projektet  "Bra mottagning"  har nya arbetssätt prövats och stora vinster för patienter och samhället görs.  Varför inte gå till en sjuksköterska för sitt halsonda eller till sjukgymnast för sin onda rygg istället för till en stressad "husläkare"?  Där läkarkompetens behövs kopplas han/hon in.

Skapa en arena för dialog mellan alla yrkesgrupper och medborgarnas företrädare.  Detta måste komma till stånd för att riva ut gamla strukturer och för att kunna tänka nytt.  Teamarbete där allas kompetens tas tillvara och rätt kompetens kommer till rätt patient vid rätt tid. Kurator,  psykologer,  arbetsterapeuter,  dietister m fl. har mycket kunskap att bidra med i vårdlaget.

Inför ekonomiska styrsystem som inte bara redovisar antalet ställda diagnoser och utförda medicinska behandlingar utan som även tar hänsyn till förebyggande arbete och åtgärder i syfte att undvika risker och komplikationer.  En gemensam linjeorganisation,  som det ser ut idag finns det åtminstone två olika parallella linjeorganisationer.  Alltså ska alla som arbetar tillsammans ha samma första linjens chef.

Listan skulle säkert kunna göras längre och vi ser gärna en fortsättning på debatten i sitt rätta foorum med deltagare från vårdens alla professioner.  För det finns all anledning för alla att fundera över sin egen roll i framtidens hälso- och sjukvård.

IRENE HERRSTEDT

ordförande i SACO-rådet, Jönköpings län

JOAKIM EDVINSSON

ordförande i Vårdförbundet, Jönköpings län