Dagens Medicin nr 36 1/9-04  Vården kan inte byggas för att passa vissa yrkestitlar Vi har aldrig ifrågasatt läkarnas kompetens. En utbildad läkare har en annan kompetens än en sjuksköterska eller en undersköterska. Men likväl skulle inte vården som ges bli bra om någon av yrkesgrupperna saknades, skriver Eva Fernvall, Vårdförbundet, i en replik till läkarna Meta Wiborgh och Ulf Brettstam Ibland känns det som en självklarhet att säga att vården borde utgå från individen, patientens behov. När Vårdförbundet ständigt upprepar att vården ska vara en gäst i patientens liv - inte tvärtom - känns det som om vi har sagt det tusen gånger. Och aldrig säger någon emot. För inte kan väl någon vilja ha ett system som innebär att en äldre kvinna ska skickas runt mellan exempelvis allmänläkare, geriatriker och sjukgymnast utan att någon försöker samordna insatserna? Inte vill väl någon fortfarande fortsätta utgå från specialister, huvudmän, organisationer och ersättningssystem i stället för att utgå från patientens situation? Nja tvingas man medge. Någon vill nog ha ett stuprörssystem som delar upp patienterna i delar och låter dem gå från hus till hus. För varför skull det annars se ut som det gör idag och varför skulle det annars väcka så stora reaktioner när vi för fram våra idéer om hur vi vill ändra vårdens organisation? I Vårdförbundets vårdpolitiska idé har vi försökt byta perspektiv. I stället för att utgå från revirgränser, traditioner och fördomar har vi försökt utgå från den grundläggande frågan: hur kan systemet ändras så att patientens behov styr hur vården ges? Det kan vara riskabelt att göra liknelser i vårddebatten; eftersom vårdens förutsättningar är unika. Att ta ett ansvar för människors liv och hälsa är inte jämförbart med något annat. Men försök ändå översätt vårdens sätt att fungera till andra verksamheter. Tänk exempelvis om man i andra sammanhang var tvungen att få en remiss för att få hjälp. Tror ni att det skulle vara en bra modell för att få nöjda "kunder"? Vårdförbundet vill att patienten ska få en lots inom vården, någon som är ansvarig för just den patienten. Det kan vara en undersköterska, en sjukgymnast, sjuksköterska eller läkare, vilken kompetens som behövs avgörs av individens behov. Lotsen ska inte göra allt själv - i stället ska han eller hon se till så att ett vårdteam sätts samman som kan ge patienten hjälp med det som behövs. I Dagens Medicin nr 23/04 angrep Ulf Brettstam, läkare i Eksjö, Vårdförbundets åsikt om att vårdcentraler kan se olika ut på olika ställen - att det viktiga är att patienterna får hjälp. Ulf Brettstam för fram en inte helt ovanlig åsikt: att den som har längst utbildning är bäst på allt; oavsett inriktning, specialitet eller behov. Han skriver: "Är det verkligen någon som med bevarad trovärdighet kan hävda att en utbildad läkare är utbytbar mot en mindre utbildad yrkeskategori och att ett sådant byte är förenligt med bevarad kvalitet i den medicinska bedömningen?" Vi har aldrig ifrågasatt läkarens kompetens. En utbildad läkare har en annan kompetens än en sjuksköterska eller en undersköterska. Men likväl skulle inte vården som ges bli bra om någon av yrkesgrupperna saknades. Och även om en sjuksköterska har längre utbildning än en undersköterska innebär det inte att sjuksköterskor ska ersätta alla undersköterskor. För att uppnå effektivitet och "kundanpassning" krävs - i vården precis som på andra håll i samhället - att rätt person gör rätt saker. Om det krävs omvårdnadskunskap så är det lämpligt med någon med sådan utbildning, krävs det medicinsk kompetens krävs en läkare. Därför räcker det inte med att man i vården bara pratar om en yrkesgrupp och försöker forma organisationen efter den. Det krävs psykologer, sjukgymnaster, undersköterskor, läkare,barnmorskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och många andra professioner. För inte kan väl Ulf Brettstam mena att läkare kan ersätta alla dessa yrkesgrupper? Och på samma sätt är det med Meta Wiborghs "replik" i Dagens Medicin nr 34/04. Hon vill att Vårdförbundet ska "vända särintresset ryggen" och sluta "fokusera på enbart sjuksköterskor". Egentligen tror jag att mitt svar ovan räcker gott och väl, men låt mig för säkerhets skull repetera det en gång till: alla professioner behövs inom vården - men vårdens organisation bör inte byggas för att passa vissa yrkestitlar - vårdens organisation bör byggas för att passa patienten. Även om det låter självklart får vi i Vårdförbundet uppenbarligen fortsätta upprepa detta.   Eva Fernvall 

Dagens Medicin nr 36 1/9-04



 Vården kan inte byggas för att passa vissa yrkestitlar



Vi har aldrig ifrågasatt läkarnas kompetens.  En utbildad läkare har en annan kompetens än en sjuksköterska eller en undersköterska.  Men likväl skulle inte vården som ges bli bra om någon av yrkesgrupperna saknades,  skriver Eva Fernvall, Vårdförbundet,  i en replik till läkarna Meta Wiborgh och Ulf Brettstam

Ibland känns det som en självklarhet att säga att vården borde utgå från individen,  patientens behov.  När Vårdförbundet ständigt upprepar att vården ska vara en gäst i patientens liv - inte tvärtom - känns det som om vi har sagt det tusen gånger.  Och aldrig säger någon emot.  För inte kan väl någon vilja ha ett system som innebär att en äldre kvinna ska skickas runt mellan exempelvis allmänläkare,  geriatriker och sjukgymnast utan att någon försöker samordna insatserna?  Inte vill väl någon fortfarande fortsätta utgå från specialister,  huvudmän, organisationer och ersättningssystem i stället för att utgå från patientens situation?

Nja tvingas man medge.  Någon vill nog ha ett stuprörssystem som delar upp patienterna i delar och låter dem gå från hus till hus.  För varför skull det annars se ut som det gör idag och varför skulle det annars väcka så stora reaktioner när vi för fram våra idéer om hur vi vill ändra vårdens organisation?

I Vårdförbundets vårdpolitiska idé har vi försökt byta perspektiv.  I stället för att utgå från revirgränser,  traditioner och fördomar har vi försökt utgå från den grundläggande frågan:  hur kan systemet ändras så att patientens behov styr hur vården ges?  Det kan vara riskabelt att göra liknelser i vårddebatten;  eftersom vårdens förutsättningar är unika.  Att ta ett ansvar för människors liv och hälsa är inte jämförbart med något annat.  Men försök ändå översätt vårdens sätt att fungera till andra verksamheter.  Tänk exempelvis om man i andra sammanhang var tvungen att få en remiss för att få hjälp.  Tror ni att det skulle vara en bra modell för att få nöjda "kunder"?

Vårdförbundet vill att patienten ska få en lots inom vården,  någon som är ansvarig för just den patienten.  Det kan vara en undersköterska,  en sjukgymnast, sjuksköterska eller läkare, vilken kompetens som behövs avgörs av individens behov.  Lotsen ska inte göra allt själv - i stället ska han eller hon se till så att ett vårdteam sätts samman som kan ge patienten hjälp med det som behövs.  I Dagens Medicin nr 23/04 angrep Ulf Brettstam, läkare i Eksjö,  Vårdförbundets åsikt om att vårdcentraler kan se olika ut på olika ställen - att det viktiga är att patienterna får hjälp.  Ulf Brettstam för fram en inte helt ovanlig åsikt:  att den som har längst utbildning är bäst på allt; oavsett inriktning,  specialitet eller behov.  Han skriver: "Är det verkligen någon som med bevarad trovärdighet kan hävda att en utbildad läkare är utbytbar mot en mindre utbildad yrkeskategori och att ett sådant byte är förenligt med bevarad kvalitet i den medicinska bedömningen?"  Vi har aldrig ifrågasatt läkarens kompetens.  En utbildad läkare har en annan kompetens än en sjuksköterska eller en undersköterska.  Men likväl skulle inte vården som ges bli bra om någon av yrkesgrupperna saknades.  Och även om en sjuksköterska har längre utbildning än en undersköterska innebär det inte att sjuksköterskor ska ersätta alla undersköterskor.

För att uppnå effektivitet och "kundanpassning" krävs - i vården precis som på andra håll i samhället - att rätt person gör rätt saker.  Om det krävs omvårdnadskunskap så är det lämpligt med någon med sådan utbildning, krävs det medicinsk kompetens krävs en läkare.  Därför räcker det inte med att man i vården bara pratar om en yrkesgrupp och försöker forma organisationen efter den. Det krävs psykologer,  sjukgymnaster,  undersköterskor,  läkare,barnmorskor,  sjuksköterskor,  biomedicinska analytiker och många andra professioner.  För inte kan väl Ulf Brettstam mena att läkare kan ersätta alla dessa yrkesgrupper?

Och på samma sätt är det med Meta Wiborghs "replik" i Dagens Medicin nr 34/04.  Hon vill att Vårdförbundet ska "vända särintresset ryggen" och sluta "fokusera på enbart sjuksköterskor". Egentligen tror jag att mitt svar ovan räcker gott och väl, men låt mig för säkerhets skull repetera det en gång till:  alla professioner behövs inom vården - men vårdens organisation bör inte byggas för att passa vissa yrkestitlar - vårdens organisation bör byggas för att passa patienten.  Även om det låter självklart får vi i Vårdförbundet uppenbarligen fortsätta upprepa detta.

 

Eva Fernvall




Vardforbundet.html