Viktigare att se till patienternas behov än att försvara revir inom sjukvården Diskussionen borde inte handla om revirgränser, yrkestitlar eller prestige. I stället behöver vi en bred debatt om hur vården kan organiseras bättre, skriver Eva Fernvall och Kristina Fluur Hedman, båda Vårdförbundet, om att läkare har kritiserat att distriktssköterskor kan få ökade befogenheter. Dagens Medicin har rapporterat om kritik från läkare mot förslaget om att utnyttja distriktssjuksköterskornas kompetens när det gäller bedömningar, diagnosticering och förslag om åtgärder vid olika hälsoproblem, se nr 17/04. Genom att göra om många av dagens hälsocentraler till utvecklade distriktssköterskemottagningar ska innevånarna i Jämtland få närmare till vården. Självklart finns det frågetecken kring förslaget, men diskussionen borde inte handla om revirgränser, yrkestitlar eller prestige. I stället behöver vi en bred debatt, i alla delar av landet, om hur vården kan organiseras bättre - med individen i centrum. Vårt mål måste vara att ge medborgarna så bra vård som möjligt, och göra vården så tillgänglig som möjligt. Det gäller i Jämtland precis som i resten av landet. För att åstadkomma detta tycker vi att förslaget ( Karolinautredningen i Jämtlands läns andsting ) är bra. Dessutom är det ordentligt diskuterat med många människor - det handlar inte om förslag som tagits fram i slutna mötesrum. Vi tror att Jämtlänningarna inser att något måste göras för att vård ska kunna ges på rätt nivå, och när organisationer och verksamheter förändras måste vi alla vara med och ta vårt ansvar. Vi ser hellre att det finns specialistutbildad personal på hälsocentralerna än att befolkningen i Jämtland alltid ska tvingas in till Östersund. Med denna lösning blir varken hälsocentraler eller distriktssköterskemottagningar läkarlösa. Tvärtom, alla delar av länet får tillgång till rätt vård. Ambitionen ska alltid vara att ge medborgaren hjälp i mötet med vårdpersonalen. Men det innebär självklart att läkare måste få specialisera sig på sådant som bara de kan göra och att sjuksköterskor ska specialisera sig på sådant som bara de kan. Om man genom vidareutbildningar och ändrad organisation kan göra att fler jämtlänningar får träffa rätt vårdpersonal är det positiva förändringar. Varför ska man behålla strukturer som inte ökar vårdkvaliteten för medborgaren? Vi ska sträva efter att ge bättre vård samtidigt som vi utnyttjar de ekonomiska resurserna bättre. Det innebär bland annat att man på många ställen kan utnyttja distriktssköterkornas kompetens bättre. Att låta specialistutbildade sjuksköterskor göra uppgifter som kan göras av exempelvis en undersköterska är slöseri med både pengar och kompetens - både sjuksköterskans och undersköterskans. Oavsett utbildning och yrkestitel ska kompetensen användas så bra som möjligt. Om vi ska klara att ge individanpassad vård till ett ökande antal äldre måste den ensidiga fokuseringen på besök hos vissa typer av läkare ersättas av en bredare syn på individens vårdbehov som innebär att patientens behov ska styra vilken kompetens som ska erbjudas. Det gör att det kan behövas fler specialistläkare och fler specialistutbildade sjuksköterskor, men även fler arbetsterapeuter, sjukgymnaster och beteendevetare. Vården måste förmå använda en rad professioner med olika roller. Den medicinska kompetensen är en del, men exempelvis terapeutisk, farmakologisk och omvårdnadskompetens behövs också. Det är när dessa professioner tillsammans bildar nätverk som man kan tala om en vård utifrån patientens individuella behov. Och i det arbetet är distriktssjuksköterskan viktig. De diskussioner som nu pågår i Jämtland är värda att uppmärksamma även i resten av landet. Att ge distriktssjuksköterskor ett större ansvar och utnyttja deras kompetens bättre är avgörande om vården ska klara de krav som ställs framöver. För att distriktssjuksköterskor ska klara av att utföra fler uppgifter behövs ofta vidareutbildning, därför är det positivt med den utbildning till avancerad specialistsjuksköterska som snart startar i Östersund. Den planerade utbildningen ska leda till fördjupning och utveckling av sjuksköterskans profession. I utredningarna om utbildningen anges att detta bör stärka det tvärprofessionella samarbetet, vilket leder till ökad tillgänglighet och kontinuitet i vården och gagnar både patienter och närstående. Utbildningen ger ökad kunskap och mer befogenhet, vilket gör att resurserna utnyttjas effektivare. samtidigt som läkarna får mer tid till kvalificerade arbetsuppgifter. Det är viktigt att komma ihåg att den avancerade specialistutbildningen för sjuksköterskor som planeras inte är en utbildning till "läkare-light". Och förslaget om distriktssköterskemottagningar är inte någon "hälsocentral - light. Sjuksköterskor och läkare har olika kompetens och kan inte ersätta varandra, men deras arbetstid bör ägnas åt det som är deras särskilda kompetens. Vad är alternativet? Att sitta och vänta när en tredjedel av läkarna fattas? Är det någon som riskerar patientsäkerheten så är det på grund av läkarbrist underlåta viktiga undersökningar och behandling som bara läkare kan ge. Om en bättre organisation kan göra att de som behöver träffa läkare får göra det har vi vunnit mycket. Kristina Fluur Hedman Eva Fernvall 

Viktigare att se till patienternas behov än att försvara revir inom sjukvården


Diskussionen borde inte handla om revirgränser,  yrkestitlar eller prestige.  I stället behöver vi en bred debatt om hur vården kan organiseras bättre,  skriver Eva Fernvall och Kristina Fluur Hedman,  båda Vårdförbundet,  om att läkare har kritiserat att distriktssköterskor kan få ökade befogenheter.

Dagens Medicin har rapporterat om kritik från läkare mot förslaget om att utnyttja distriktssjuksköterskornas kompetens när det gäller bedömningar,  diagnosticering och förslag om åtgärder vid olika hälsoproblem,  se nr 17/04.  Genom att göra om många av dagens hälsocentraler till utvecklade distriktssköterskemottagningar ska innevånarna i Jämtland få närmare till vården.  Självklart finns det frågetecken kring förslaget,  men diskussionen borde inte handla om revirgränser,  yrkestitlar eller prestige.  I stället behöver vi en bred debatt,  i alla delar av landet,  om hur vården kan organiseras bättre - med individen i centrum.

Vårt mål måste vara att ge medborgarna så bra vård som möjligt,  och göra vården så tillgänglig som möjligt.  Det gäller i Jämtland precis som i resten av landet.  För att åstadkomma detta tycker vi att förslaget ( Karolinautredningen i Jämtlands läns andsting ) är bra.  Dessutom är det ordentligt diskuterat med många människor - det handlar inte om förslag som tagits fram i slutna mötesrum.  Vi tror att Jämtlänningarna inser att något måste göras för att vård ska kunna ges på rätt nivå,  och när organisationer och verksamheter förändras måste vi alla vara med och ta vårt ansvar.  Vi ser hellre att det finns specialistutbildad personal på hälsocentralerna än att befolkningen i Jämtland alltid ska tvingas in till Östersund.  Med denna lösning blir varken hälsocentraler eller distriktssköterskemottagningar läkarlösa. Tvärtom,  alla delar av länet får tillgång till rätt vård.

Ambitionen ska alltid vara att ge medborgaren hjälp i mötet med vårdpersonalen.  Men det innebär självklart att läkare måste få specialisera sig på sådant som bara de kan göra och att sjuksköterskor ska specialisera sig på sådant som bara de kan.  Om man genom vidareutbildningar och ändrad organisation kan göra att fler jämtlänningar får träffa rätt vårdpersonal är det positiva förändringar.  Varför ska man behålla strukturer som inte ökar vårdkvaliteten för medborgaren?

Vi ska sträva efter att ge bättre vård samtidigt som vi utnyttjar de ekonomiska resurserna bättre.  Det innebär bland annat att man på många ställen kan utnyttja distriktssköterkornas kompetens bättre.  Att låta specialistutbildade sjuksköterskor göra uppgifter som kan göras av exempelvis en undersköterska är slöseri med både pengar och kompetens - både sjuksköterskans och undersköterskans.  Oavsett utbildning och yrkestitel ska kompetensen användas så bra som möjligt.

Om vi ska klara att ge individanpassad vård till ett ökande antal äldre måste den ensidiga fokuseringen på besök hos vissa typer av läkare ersättas av en bredare syn på individens vårdbehov som innebär att patientens behov ska styra vilken kompetens som ska erbjudas.  Det gör att det kan behövas fler specialistläkare och fler specialistutbildade sjuksköterskor,  men även fler arbetsterapeuter, sjukgymnaster och beteendevetare.  Vården måste förmå använda en rad professioner med olika roller.  Den medicinska kompetensen är en del,  men exempelvis terapeutisk,  farmakologisk och omvårdnadskompetens behövs också.  Det är när dessa professioner tillsammans bildar nätverk som man kan tala om en vård utifrån patientens individuella behov.  Och i det arbetet är distriktssjuksköterskan viktig.  De diskussioner som nu pågår i Jämtland är värda att uppmärksamma även i resten av landet.  Att ge distriktssjuksköterskor ett större ansvar och utnyttja deras kompetens bättre är avgörande om vården ska klara de krav som ställs framöver.

För att distriktssjuksköterskor ska klara av att utföra fler uppgifter behövs ofta vidareutbildning,  därför är det positivt med den utbildning till avancerad specialistsjuksköterska som snart startar i Östersund.  Den planerade utbildningen ska leda till fördjupning och utveckling av sjuksköterskans profession.  I utredningarna om utbildningen anges att detta bör stärka det tvärprofessionella samarbetet,  vilket leder till ökad tillgänglighet och kontinuitet i vården och gagnar både patienter och närstående.

Utbildningen ger ökad kunskap och mer befogenhet,  vilket gör att resurserna utnyttjas effektivare. samtidigt som läkarna får mer tid till kvalificerade arbetsuppgifter.  Det är viktigt att komma ihåg att den avancerade specialistutbildningen för sjuksköterskor som planeras inte är en utbildning till "läkare-light". Och förslaget om distriktssköterskemottagningar är inte någon "hälsocentral - light. Sjuksköterskor och läkare har olika kompetens och kan inte ersätta varandra,  men deras arbetstid bör ägnas åt det som är  deras särskilda kompetens.  Vad är alternativet?  Att sitta och vänta när en tredjedel av läkarna fattas?  Är det någon som riskerar patientsäkerheten så är det på grund av läkarbrist underlåta viktiga undersökningar och behandling som bara läkare kan ge.  Om en bättre organisation kan göra att de som behöver träffa läkare får göra det har vi vunnit mycket.

Kristina Fluur Hedman

Eva Fernvall




Vardforbundet.html